onsdag, februari 29, 2012

Naprapat är lösningen?

Läser att en bloggare jag följer har fått ont i ryggen och tilldelas samma typ av föreslagna hemmakur som jag fått (fast jag fick rådet att maxa voltaren och alvedon i en vecka, vilket smärtlindrade just den veckan men tog sönder magen). Däremellan har jag ibland lyckats få till lite annat, som akupunktur med el (via företagshälsovården, bra smärtlindring, hållbarhet ett par timmar max i mitt fall) eller sjukgymnastik (något hållbarare effekt, men tyvärr för kort och snabb för att lindra mer än det allra värsta). Efter ett par (tre?) år av ryggproblem kan jag nog konstatera att primärvården inte riktigt fixar det. Och de är inte så intresserade av att göra det heller. Smärtstillande tabletter tar bort symptomen, inte problemet (som i mitt fall är kronisk överspändhet, överrörlighet i ett par kotor m.m).

Läser iaf i AMO:s kommentarsfält att hon återkommande får samma råd som jag fått; naprapat. Och det är kanske så att det är min enda chans snart. Jag vill kunna röra mig utan att tänka mig för hela tiden, vill kunna hjälpa till med snöskottning, kunna ha axelväska och kunna bära hem en lätt kasse från ica utan att få ont ett dygn efteråt. Och inte minst; jag vill kunna börja träna igen. Verkligen.

Det finns två, eller kanske tre anledningar till att jag inte besökt en naprapat. För det första så handlar det om ekonomi. Jag tycks inte kunna få den hjälpen via företagshälsovården även då problemen är jobbrelaterade så jag får stå för det själv. Och det är dyrt. 450:- per gång hos den jag blivit rekommenderad. Visst, jag kan gå en gång, kanske tom två en bra månad, men sen är det tvärstopp rent ekonomiskt. Jag besökte en, vad jag vill minnas var, naprapat för ett antal år sen när en mildare form av samma problem dök upp. Efter tre kostsamma besök var jag en del fattigare och hon konstaterade att min rygg var snedare än före första tillfället (!). Jag har som inte riktigt lust med en repris av det.
Den andra anledningen är betydligt fånigare, men inte mer oviktig för mig för det. Jag är sjukt obekväm med att främmande människor ser och tar på min kropp sådär. Jag är aldrig så obekväm i mig själv som då. Sista omgången med läkarbesök och sjukgymnast var en plåga av just den anledningen (att det sen gjorde ont som f-n ibland kunde jag däremot leva med). Bara tanken att besöka någon som mestadels behandlar sportskador (dvs vältränade människor) får mig att må illa. På riktigt.

Men det är som en ond cirkel. Jag kan inte träna för att det gör sjukt ont i ryggen i flera dagar efteråt, vilket gör att jag inte fixar mitt fysiskt påfrestande arbete. Samtidigt behöver jag träna både för att få ryggen i form och bli mer motståndskraftig. Och sekundärt hela mig i form så att jag kan bli mer bekväm med mig själv igen.

Men när alla, även de som gett mig råd, säger samma sak, då kanske det är värt det? Eller?

Säsongsuppehåll, "what is it good for?"

Inatt gick säsongsavslutningen av Parenthood (2010). Den kommer tillbaka för en fjärde säsong, men då den är min absoluta favorit vill jag inte kasta mig över den riktigt än. Och jag gissar att eländiga saker skedde. Sarah bröt säkert med Mark (oförlåtligt isf) t.ex. Men jag hoppas att det blev en bra lösning på adoptionskarusellen som hennes syster håller på med. Oavsett lär det vara en tårfylld säsongsavslutning, enligt twitter.

Mars imorgon och nu börjar alltså säsongsavslutningarna komma. Visst börjar det en del serier "mid-season" också? Jag hoppas det kommer något nytt och lovande. Började för övrigt se Smash (2012) och de första tre avsnitten var väl okej, men jag vet inte riktigt vart de ska ta vägen med serien sen? Och frågan är om musiken är tillräckligt bra för att serien ska slå? Hm...

När jag ser titeln kan jag för övrigt bara tänka på:



tisdag, februari 28, 2012

Katt här, katt där, katt everywhere...

Jag har som sagt en stalkerkatt när jag är på landet. Den yngsta kissen är så väldigt social med mig så snart jag är här. Jag får som inte vara utom räckvidd något alls. Vi funderar lite smått på om hon kanske skulle få komma och bo i stan istället, där vi är hemma lite mer tid på dagarna, men jag vet inte. Det skulle vara fram till sommaren då när hon vill gå ut igen (det lilla hon är ute) och då vi alla är här mer. Nackdelen är att en av vännerna är ganska allergisk och då kanske inte kan komma förbi så ofta. Ska kolla det lite mer och se. Vill egentligen inte dela på dem, men hon är så nervöst lagd och kanske skulle behöva mig lite mer. De andra är som mer flexibla på så sätt. Bara åtminstone M är hemma och sover med dem så är de nöjda. M hade nån idé om att hon skulle få flytta till hans föräldrar med, som är hemma typ jämt. Men det vet jag inte om jag vill egentligen.

Men ja, vi får se hur det blir. Bara hon mår bra så.

Tisdag, is it?

Idag tog jag en sovmorgon som hette duga. Tror det blev nästan tio timmar sömn. Inte riktigt i sträck för jag vaknade rätt många gånger, och ställde dessutom fram klockan ett par gånger, men det var nog behövligt med lite sömn. Sen blev det kanske inte så mycket gjort av det jag tänkt. Istället for jag förbi Jysk och lite andra butiker med syrran. Hittade en trivsam badrumsmatta och ska antagligen tillbaka imorgon för att se om de fått in kuddarna jag ville köpa. Hittade även snygga soffkuddar men de var som lite osköna, plastiga, i materialet så jag skippade det.

Sen har vi varit på landet, ätit middag med M och gosat katt. Och nu hänger jag framför WoW lite. Funderar på om jag skulle göra lite ändringar där kanske. Drastiska sådana. För att få det lite roligare igen. Hm...


Det blir nog bra

En hastigt bestämd middag ute med tjejerna lyfte humöret lite, men jag känner mig fortfarande trött, tråkig och utsiktslös (för att ta i lite). En bra natts sömn hjälper säkert upp det en bit. Hann springa förbi pressbyrån och köpa marsnumret av Empire också, så att jag har lite trevlig kvällslektyr. Jag är så sällan på stan, börjar jag inse. Förra numret missade jag helt lite just därför. Man kan aldrig veta exakt när det landar i svenska butiker och jag är oftast för tidigt eller för sent ute. Men nu så.

Imorgon ska jag försöka lägga lite tid på att komma i ordning i sovrummet. Kanske ska jag också sätta mig framför nån av de mest intressanta filmerna jag inte hann se före Oscargalan. Känns skönt med en mellandag innan det är dags för jobbnatt igen på onsdag. Jag ska verkligen försöka göra något av den. Bara jag får vara lite pigg så.

måndag, februari 27, 2012

"A bad feeling I have about this"

Vaknade "tidigt" (dvs efter bara 5 timmars sömn, klockan var nästan ett dock) och var på ett hyfsat bra humör. Men det tycks ändra sig. Känner mig...nånting. Lite oklart vad. Hungrig, är väl det jag kan säga säkert. I övrigt känns det som att jag är antingen irriterad eller ledsen. Jag vet faktiskt inte säkert. Eller varför. Det kan bero på den knappa sömnen förstås men det kan också bero på att jag nu efter Oscargalans avslut inte har det där roliga att se fram emot. Jag har inget inplanerat som jag känner sådär mycket för. Eller jag har nog inget inplanerat pronto. Och det känns lite tomt och eländigt.

Den starka känslan att jag behöver nånting nytt är helt enkelt tillbaka. "Alla andra har något i görningen"-känslan. "Jag står och stampar och blir bara äldre"-känslan. Nån som känner igen sig? Inte det, nähä.

Oscargalan 2012 -summering

Sådär, då var det över för i år. Tror inte att Oscargalan någonsin känts så kort som i år. Det kan inte ha berott på att man för första gången (?) valde att inte spela upp musiken som var nominerad. Nånting gjorde den i vart fall kort.

En kort summering då kanske? 
  • Först; Fredrik & Filip skötte sig faktiskt helt okej i år. Med undantag ett par timmar in i galan då de plötsligt fick för sig att börja snacka under presentationer (men då twitter gick nuts på dem, vilket kanske bidrog till att de skärpte till sig igen). Och så var det ett himla tjat om att Filip bor i Los Angeles samt en massa tjafs om vem som går på vilken drog. Men även om de fortfarande inte kan så mycket film så var deras insats i stort betydligt bättre än förra året och jag kunde stanna framför tv:n istället för att vända mig till streaming.
  • Tjockisskämten var lika skittråkiga som återkommande. Bäst var när Jonah Hill så uppenbart visade att han inte tyckte att det var kul när galans värd Billy Crystal skämtade om hans omskrivna viktnedgång.
  • Lika trist förstås med twittermobben över Angelina Jolies uppenbart ofriska smalhet.
  • På den manliga sidan av kändiseliten tycktes den så kallade "porrfilmsmustachen" trenda. Obegripligt missklädsamt på de flesta, skulle jag vilja påstå. Huga.
  • Billy Crystal var riktig mellanmjölk som värd. Inte tråkig men inte heller särskilt rolig. Han var som bäst i början och sen blev det blaskigt. Jag hade nog hellre sett den först tänkta Eddie Murphy. Nästa år ser jag dock gärna en kul kvinna som värd. Det är inte så svårt som ni tror, The Academy!

Och så några vinnare och förlorare:
  • Jag tippade riktigt illa i år. Bara 13 av 24 rätt. Men jag hävdar fortfarande att det var ett svårtippat år. Jag fick dock rätt på 7 av de 10 'tyngsta' priserna.
  • Absolut roligaste vinsten stod Octavia Spencer för. Underbart tacktal dessutom. Christopher Plummers vinst kommer tvåa. Birollernas kväll helt klart!
  • Hugo fick fem priser precis som The Artist. Men med tanke på vilka priser de tog hem får vi nog enas om att The Artist var galans stora vinnare. Och det välförtjänt. Även om jag inte tyckte att det var en fullpott-film så känns det så.
  • War Horse, som jag hann se just i sista minuten tog inte hem en enda av sina sex nomineringar, precis som jag förutspådde. Snopet kanske, men helt korrekt enligt mig.
  • Meryl Streep och inte den av mig tippade Viola Davis? Ja, det är svårt att tycka att Streep felaktigt vann även om jag faktiskt inte sett The Iron Lady. Streep är alltid bra och har varit nominerad hela 17 gånger. Med tanke på att det nästan är 30 år sedan hon vann senast (för Sophie's Choice, 1983) så är det rätt. Men lite synd på Davis.
  • Manuspriserna till The Descendants (efter förlaga) och Midnight in Paris (originalmanus) kändes inte rätt något av dem. Båda är väldigt bleka vinnare.
Tja, det var väl det. Jag kommer säkert ha fler tankar när jag fått sova lite. Ärligt talat så känner sig den här nattuggleveteranen inte särskilt trött. Men snart blir det väl ett försök att sova några timmar. Får se om jag ids vända dygnet, på onsdag är det dags för nattpass igen.

Och jo, snyggaste klänningen, av de jag såg, bar helt klart Jessica Chastain (google it!). Som jag skrev på facebook; jag hade lätt kunnat gifta mig i den. Om jag såg ut som hon. Och skulle gifta mig.

Oscarskandalen 2012?

Ser på Oscargalan som sagt. Dessvärre missade nog kanal 9 årets 'skandal-händelse'. Sacha Baron Cohen, som jag trodde var portad från Oscars sedan tidigare incidenter, kom på röda mattan utklädd till "The Dictator" (hans senaste roll) bärandes en urna som påstods innehålla askan av Nordkoreas Kim Jong-Il. Sen hällde han ut innehållet över Ryan Seacrest (amerikansk tv-programledare) och blev bortförd från området. Allt enligt twitter, förstås. Vi lär väl få höra senare om det stämmer. Jag såg honom dock i sagda utstyrsel i bakgrunden av nians tv-bilder.

Jag är väl egentligen inget fan av hans 'gubbar' (han var dock perfekt som stationsvakten i Hugo) men det är på något vis lite befriande med 'skandaler' av det här slaget när man sitter framför den i vanlig ordning väldigt botoxiga röda mattan-sändningen där de amerikanska reportrarna beter sig som karikatyrer av barbie- och kendockor.

Edit: Bild från IMdB

söndag, februari 26, 2012

I'm ready!

Okej, nu är även Spielbergs War Horse (2011) avprickat på filmlistan inför Oscargalan inatt. Med sina sex nomineringar kändes det som ett måste. Mina förväntningar var sådär och det blev inte heller mer än så. Vissa scener var smått fantastiska, framför allt 'skyttegravsscenen' mot slutet. Annars tyckte jag nog att den över lag var lite väl sentimental. Jag är inte så svag för sådant. Speciellt inte när det kommer till krigsskildringar även om denna ska ha cred för att den visade att båda sidor hade människor och inte monster i sina arméer. Men nog tror jag att den kan komma att ro hem ett par statyetter inatt (även om jag i mina gissningar faktiskt inte har med den någonstans).

Jag har laddat upp med te i termos, pringles, apelsiner och red bull (även om en nattveteran som jag knappast lär behöva dem) och är nu redo för nattens gala. Snart drar röda mattan igång och 2.30 är det dags för Billy Crystal att inleda galan. Låt oss hoppas att kanal 9 och Fredrik & Filip gör bra ifrån sig i år. Annars finns ju streamingtjänster som tur är.

A must see movie: Beginners

Hittills av de filmer jag sett som är nominerade till en eller flera Oscar så har jag saknat den här riktiga wow-känslan. Tills jag såg Beginners (2010) häromdagen. Kanske ingen fullpott, men definitivt den film som kommit absolut närmast hittills. Det känns väldigt synd att den inte är med och tävlar som bästa film, även om den inte skulle slå The Artist så borde den ändå omnämnas. Istället för t.ex Midnight in Paris, som jag tycker kändes som något av ett hafsverk på Woody Allens repetoar. Så ska ni se en film från listan över de nominerade ska ni välja Beginners. Jag förstår att Christopher Plummer blev nominerad till bästa biroll men insatserna var på topp även från Ewan McGregor och Mélanie Laurent

(Och precis som med Uggie i The Artist så fanns det en Jack Russel med som förtjänar ett omtalande; Cosmo.)



Mina Oscar-gissningar

Oscargalan ikväll, yeay! Jag lyckades komma ifatt med att se film mot slutet så nu är det inte så väldigt många jag missat. Bland de som fått fler än en nominering saknar jag War Horse (6 nom), Transformers (3 nom), The Tree of Life (3 nom), Extremely Loud & Incredibly Close (2 nom), My Week with Marilyn (2 nom), The Iron Lady (2 nom) samt A Separation (2 nom). En eller ett par av dem har jag fortfarande möjlighet att hinna se innan det drar igång inatt.

Jag tänkte försöka mig på att tipp det här svåra året. Det är ganska spridda skurar och åsikterna går klart isär vad gäller gissningar på utfallet. Det här är vad jag tror i vart fall:

Bästa film:
The Artist
(Jag tror inte The Help lyckas klå den helt enkelt)

Bästa regi:
The Artist (Michel Hazanavicius)
(något annat skulle förvåna faktiskt)

Bästa manliga huvudroll:
Jean Dujardin (The Artist)
(Kanske Gary Oldman kan utmana men jag tror inte det)

Bästa manliga biroll:
Christopher Plummer (Beginners)
(Vore kul med Max von Sydow förstås)

Bästa kvinnliga huvudroll: 
Viola Davis (The Help)
(många tror på Meryl Streep, men jag tror och hoppas på Davis)

Bästa kvinnliga biroll:
Octavia Spencer (The Help)
(Kanske att Bérénice Bejo tar den men jag hoppas och tror på Spencer)

Bästa originalmusik
The Artist
(svårtippat)

Bästa makeup:
Harry Potter and the Deathly Hallows part 2
(svårt, skulle kunna gå till The Iron Lady också)

Bästa kostym:
Anonymous
(ren gissning, Hugo och The Artist ligger säkerligen bra till också)

Bästa originalmanus:
The Artist
(här skulle jag vilja säga Bridesmaids för att det vore så kul, men bästa film och manus brukar följas åt vill jag minnas)

Bästa scenografi:
Hugo
(här finns det de som säger Midnight in Paris men det vill jag inte tro på)

Bästa foto:
Hugo
(gissning, det finns de som tror på Tree of Life men den har jag alltså inte sett)

Bästa klippning:
Hugo
(alt The Girl with the...)

Bästa kortdokumentär:
Incident in New Baghdad
(ren gissning då jag inte sett någon av dem i år)

Bästa utländska film:
A Separation (Iran)

Bästa animerade film:
Rango

Bästa manus baserad på förlaga:
Moneyball
(jag tror på Aaron Sorkin igen men många andra tror på Tinker, Tailor...)

Bästa animerade kortfilm:
The Fantastic Flying Books of Mr Morris Lessmore
(den enda jag sett och den var väldigt bra :)

Bästa ljudklippning:
Drive
(deras enda nominering får jag ju tro på)

Bästa ljud mix:
The Girl with the Dragon Tattoo

Bästa specialeffekter:
Rise of the Planet of the Apes
(jag tror att aporna klår både Harry Potter och Transformers här)

Bästa dokumentär:
Hell and back again
(här snor jag en gissning jag såg någon annanstans eftersom jag ingen sett)

Bästa låt:
The Muppets
(bara två nominerade, men jag tror på mupparna före Rio)

Bästa kortfilm:
The Shore
(ren gissning)

Japp det var mina vilda gissningar. Ska bli intressant att se utfallet inatt.

lördag, februari 25, 2012

Rec: The Artist (2011)

Betyg: 4/5

Svartvit stumfilm på 2000-talet med all THX, HD och 3D-animation, ska det funka? Någon galen person trodde i vart fall på det och se så rätt det blir. Förvisso finns det några namnkunniga i birollslistan men huvudrollsinnehavarna Jean Dujardin och Bérénice Bejo torde ha varit väldigt anonyma för den stora (amerikanska) publiken. Trots det blev den alltså i topp av antal Oscarnomineringar; hela 11 stycken. Gick den hem hos mig?

The Artist (2011) utspelar sig på 20- och 30-talet då stumfilmen skrotades till fördel för talfilmen. George Valentin (Dujardin) som varit den stora stumfilmsstjärnan blir plötsligt helt ointressant då nya talfilmsstjärnor tar över rampljuset. Han förlorar dessutom sin fru, som han försakat under tiden som stjärna, sitt hem och sitter till sist ensam i en liten lägenhet med sin hund (världens sötaste filmstjärna, Uggie) och några flaskor med alkohol som enda sällskap. Den stora stjärnan är nu istället Peppy Miller (Bejo), en kvinna som först blev känd som statist i en av Valentins stumfilmssuccéer.

När man inte har en dialog att hänga upp en film på är det påtagligt hur mycket annat som krävs för att både göra filmens budskap tydligt, en sammanhängande handling och samtidigt hålla uppe intresset hos tittaren. Allt detta lyckas The Artist med, framför allt genom sina otroligt charmiga huvudrollsinnehavare. Kroppsspråket är både målande och roligt, miljöerna är snygga och känns genuina och regissören (tillika manusförfattaren) Michel Hazanavvicius leker med tekniken på ett roligt sätt. Historien i sig dippar lite på mitten; jag blir nästan less på Valentins olycka och det känns som att det dras ut lite för mycket. Men snart fångar historien upp mig igen, inte minst med hjälp av den charmiga hunden. Det är svårt att förklara vad som är så bra med filmen, men jag blir glad av den och tycker att det något riskfulla projektet med stumfilm på 2000-talet är synnerligen lyckat. Välspelat (John Goodman och James Cromwell gör bra biroller) och kul!

Det är dock ingen toppfilm såtillvida att det blir ett toppbetyg från min sida. Den är originell, men för att nå hela vägen skulle själva handlingen också behövt vara lite mer originell. Jag tror dock att Frankrike kommer att vara välrepresenterat på Oscarsscenen imorgon natt. Betyget blir en 4/5, det är svårt att inte belöna ett vågat och intressant projekt som detta!

Trailern avslöjar tyvärr hela filmen så här kommer ett kortare klipp istället:





Edit: Nu har recensioner börjat trilla in i tidningarna, idel hyllningar; Exp, DN, SvD, och ännu fler.

Man ska aldrig...

Jag vet ju bättre än att att försöka förutse en lugn natt på jobbet. Naturligtvis uppstod det en situation som behövde lösas första halva natten. En massa spring, en del upprördhet över hur saker fungerar och en liten tagg i hjärtat när någon vinkades av. Och jag fick chansen att träffa och arbeta bredvid en läkare som var professionell, respektfull och som fick mig att minnas en gammal ungdomsdröm om att en gång vilja bli detsamma som hon. Men bara för en sekund, sen kom verkligheten tillbaka.

Men andra halvan av natten var nästan toklugn, så det jämnade ut sig. En natt kvar nu innan jag får helg. Och jag tänker inte sia om hur den blir.

fredag, februari 24, 2012

Och nu blir det reklam

Ingen mer än jag som blir hemskt glad av den här reklamen? Jag kan liksom knappt hålla mig för skratt av någon märklig anledning. Så enkelt.

Fredag

Sjukorna var inte över på jobbet men jag tror att kulmen har nåtts. Tror att det kommer kännas lite mer tomt på jobbet ikväll/inatt, om jag säger så. Och jag tror att det blir en betydligt mindre springig natt än den som var. Jag hade rent ont i vaderna vid 4-tiden då jag hittade en stund att slänga upp dem på en fotpall för att vila lite. Tror att jag samtidigt hinkade i mig en liter vatten. Vätsketillförseln glömmer jag alltid bort när vi har mycket att göra. Är fortfarande törstig, känns som att det inte finns någon botten.

Nu hjälpte det säkert inte törsten att jag just hävt i mig en stor portion thai-mat på 'nya' restaurangen tillsammans med M... Jag var inte svårövertalad när han ringde och frågade om han fick bjuda mig. Att laga mat mellan jobbnätter är inte det som lockar mest, kan jag lova. Så det var trevligt. Och gott.

Trevlig fredag hörrni!

Katastrof!

Favoriterna har börjat gå sönder!!!!


torsdag, februari 23, 2012

Typiskt dålig idé:

Se senaste avsnittet av Parenthood just innan det är dags att fara till jobbet. 
/Kindblöt puckotjej

Rec: Midnight in Paris (2011)

Betyg: 3/5

Även om jag långt ifrån dyrkar allt som Woody Allen gjort har jag ett ganska gott öga åt honom och ser nyfiket fram mot hans kommande verk. Trots det tog det mig ett tag att se Midnight in Paris (2011). Kanske pga mitt blandade förhållande till Owen Wilson som skådespelare.

Wilson spelar Gil, en amerikansk man på semester i Paris med sin blivande fru Inez (Rachel McAdams) och hennes föräldrar (Kurt Fuller och Mimi Kennedy). Gil, som är författare, är betydligt mer åt det dagdrömmande och romantiska hållet än Inez och medan hon och ett par amerikanska vänner hon träffar helst besöker platser på ett ganska ytligt turistande sätt vill Gil spendera tid åt att suga in den parisiska atmosfären, historien och försöka hitta inspiration till att slutföra sin roman. Han beger sig ut på promenad en kväll och bjuds in i en 20-tals bil som visar sig vara nån form av tidsmaskin som tar Gil tillbaka till Paris på 20-talet. Han träffar i stort sett varenda namnkunnig konstnär, musiker och författare du kan tänka dig (Picasso, Gertrude Stein, Cole Porter, TS Elliott m.fl) och inleder dessutom en liten fling med Hemingways älskarinna Adríana (Marion Cotillard). Mellan de nattliga tidsresorna fortsätter Gil sina nutida betänkligheter på egen hand då han vandrar på Paris gator, samtidigt som fästmön börjar undra vad som händer.

Wilson och Cotillard i 20-talsmiljö
Miljöerna är vackra och Allen har verkligen öst på med tysta, vackra filmsekvenser med dessa så att det stundvis känns som att det är en reklamfilm för Paris jag tittar på. Även 20-talets Paris känns lockande och vackert men det blir lite för mycket av allting. För många dåtida kändisar, för mycket miljöskildringar, för mycket försök till poesi som faller lite platt i dialogen. Och så har jag så innerligt svårt för dessa svart-vita skildringar där det huvudpersonen har är så fel och dåligt att man undrar hur det ens kan komma sig att han förlovat sig med denna kvinna samtidigt som alternativen är problemfria och guldkantade. Det blir för mycket plastig romkom att jag tappar engagemanget. Jag gillar dock det Allenska budskapet i bakgrunden, hans återkommande liv/död-funderingar och leken med tidsresorna. Det blir 3/5 i betyg och jag tror/hoppas inte att Allen tar hem någon Oscar för vare sig regi eller manus för bättre än såhär kan han (filmen har totalt 4 nomineringar).

Recensioner: Exp, SvD, Onyanserat

Det närmar sig Oscar

Vaknade med huvudvärk idag, men efter en extra powernap och ett par alvedon har den gett med sig nästan helt. Sov lite dåligt inatt och hade ganska ont i ryggen. Så det har inte blivit så mycket gjort idag. Och jag tänker nog fortsätta lite på den banan så att jag orkar vara pigg inatt. Tänker göra en kopp te och sätta mig framför ytterligare en Oscarsnominerad film. Har fortfarande ett gäng kvar att se och det är väl tveksamt om jag hinner se de jag vill före söndag natt. Men, det lär visa sig. 

Mest grämer det mig att filmen som fått flest nomineringar, Hugo (2011) blir omöjlig att se. Den har svensk premiär först den 16 mars. Det finns förvisso några cam-kopior på nätet har jag sett, men sånt är väldigt ovärt. Film ska vara i bra kvalité om den ska ses, annars kan det vara. Jag förstår inte att det kan finnas en marknad, låt vara olaglig, för att se något som är avfilmat med en skakig handkamera med dåligt ljud och där man dessutom tvingas höra på folket i salongen som 'extraljud'.

Nä, globala premiärdatum skulle sätta stopp för såna dumheter. Med dagens teknik finns inga som helst hinder för det, förutom att produktionsbolagen själva vill kontrollera så mycket som möjligt. Även filmskaparna vill väl att deras verk ska ses under goda förutsättningar?


Back to work!

Torsdag och snart dags att återgå till jobbet efter sjuka och veckoledighet. Känns som en evighet sedan jag var där sist, jag hoppas jag minns vad jag ska göra...

Fast det brukar ge med sig ganska fort. Små fåglar har kvittrat att det varit ganska mycket att göra på avdelningen när jag varit borta. Det var ju mycket sjukdom när jag blev sjuk och mycket att göra redan då, men jag tror att det tillkom lite fler 'komplikationer' under veckan som var. Jag hoppas att det börjat lugna sig och att de inte behöver vara sjuka och febriga längre.

Tre nätter väntar mig i vart fall och det känns ganska bra att gå tillbaka till gamla rutiner. Jag har ju så bra folk att jobba med så jag kan nästan sakna det lite när jag varit borta länge. Även om det helt ställer om dygnsrytm och rutiner att vara där.

onsdag, februari 22, 2012

Ser inte skogen för all reklam?

Måste förresten ordna en "ingen reklam, tack"-skylt till brevlådan här i stan. Jag hade alltså varit borta sedan i förrgår och när jag kom hem på morgonen nu (innan dagens post kommit) vällde det bokstavligen ut reklam ur brevlådan. Jag förstår inte hur folk utan sån skylt fixar det. De måste ju få springa till återvinningen stup i kvarten? Man får ju en halv skog varje vecka ungefär. Och en bråkdel är intressant.

Bland all reklam låg också en lapp från grannen som tackade för att vi skottat. Det var lite sött, tycker jag. Och gav en bra start på dagen. Jag är lättsmickrad, på så vis.

Godmorgon!

Tillbaka i stan igen. Trist att lämna ett städat, diskat hem och komma till ett diskberg i andra hemmet. Lovely. Det får bli dagens uppgift. Kanske också vore dags att jag packade upp alla kläder från sopsäckarna in i garderoben. Och stryka och sätta upp gardiner. Har tappat lite fart vad gäller uppackning bara, nu är det mest tråkiga saker kvar att få i ordning. Och så måste jag hitta ett ställe som säljer snygga, stora ramar till ett skäligt pris. Finns det någon mer stans än på IKEA? Börjar så smått tvivla. Att få upp saker på väggarna är annars kul, det blir så 'inbott' när det väl är klart.

tisdag, februari 21, 2012

Hur tänkte jag nu då?

Hm, okej i efterhand kanske det inte var bra att tokstäda så mycket på en och samma dag. Har nu ganska ont i korsryggen (och med ganska menar jag väldigt), Schwarzenegger-stel nacke och axlarna är uppdragna till öronen. Skulle så väldigt gärna vilja klösa ur (alt plocka ur) linserna ur ögonen innan migränvärken kommer men jag har inte med mig glasögonen eller linsvätska ut hit så då får jag fara hem utan imorgon. Det går väl iofs bra, det är ändå dags att kasta dem jag har på, men det känns lite läskigt att åka bil utan att se något. Hur ska jag då kunna ha koll på vägen? Visst, det blir M som kör, men jag kan ju inte lämna ifrån mig all kontroll heller...

Städtisdag först, fettisdag sen

Hela eftermiddagen har jag ägnat åt att städa i huset. Det var behövligt, kan man säga. Och det är inte klart. Det tycks liksom inte bli det när man delar hus med någon som har en förkärlek för sladd, halvtrasiga datorer och annat meck som inte riktigt har en egen plats. Och eftersom huset fortfarande har ett par (to say the least) renoveringsprojekt igång så tillkommer det andra städhinder såsom en hög med okapade, omålade golv- och taklister i vardagsrummet, sågspånläckande hål här och var med mera. I vår och sommar hoppas jag verkligen att flera av dessa projekt kan bli avslutade. Det vore ett inte så litet halleluja-moment.

Ja, nu har jag i vart fall gjort en del och till helgen blir det M som gör en annan del, då han är ledig. Det kändes dock ganska gott att få jobba lite, jag knäskurade bl.a. badrumsgolvet tills svetten lackade. Hur trist det än känns att börja så gillar jag det när jag väl är igång. 

Klockan fem kom M hem med två semlor, tog en glimt på det nystädade huset och tappade sen upp ett bad åt oss två färdigjobbade själar. Passade mig som hand i handsken, kan jag lova. Extra plus också att båda semlorna var till mig, M gillar inte semlor av nån skum anledning och hade redan fått äta en på jobbet. Och jag klagade inte.

Nu blir det film och slappande resten av kvällen! Många Oscarsfilmer återstår...

Immun mot kritik?

Och precis som jag förutspådde så agerar Lennart Holmlund som den gås han är; allt rinner av honom och han missar målet totalt. Han tror tydligen att uppståndelsen handlar om att han kritiserat media. Att folk är upprörda över hans syn på missbrukare tycks han helt stänga ute. Och förresten så är det ju ingen mer än mediafolk som kritiserat honom, om man ska tro honom själv. Han publicerar inga kommentarer på sin blogg men hävdar alltså att majoriteten av dem samt även de sms han fått varit positiva? Hur ska vi kunna veta det? 

Jaja, jag lämnar det där nu. Han är så ignorant att han inte är värd besväret. Men man kan ju undra hur  sossarna ska återskapa förtroende och sympatier när man har en sådan person vid makten i Umeå?

måndag, februari 20, 2012

Det är nåt med Minnie Driver...

Jag har alltid gillat Minnie Driver, ända sedan första gången jag och barndomskompisen Mia såg Circle of Friends (1995). Filmen var kanske inte så mycket just min smak med Driver gillade jag. Och så har det ofta varit; hennes val av filmer har inte alltid varit de bästa, men jag har alltid gillat henne. I intervjuer sticker hon ut, känns inte så klassiskt Hollywoodskt eller förutsägbar som så många andra.

Det var väldigt ledsamt när de la ner The Riches (2007), mitt i andra säsongen dessutom. Jag hoppas att hon får sin vilja igenom och hittar en ny tv-serie att verka i.

Så varför denna hyllning? Jo jag snubblade över en intervju med henne i The Guardian från igår som jag tycker att ni ska läsa.

Här en trailer för hennes senaste film, Hunky Dory (2011), en 70-talsfilm med David Bowies musik:



Prematur vårskrik

I några veckor har jag känt att bloggen varit trist, upprepande, en aning gnällig och väldigt "kära dagbok"-aktig. Mitt liv är definitivt inte spännande nog för det. Men ändå vill jag inte ge upp och sluta skriva. Jag tror att vad bloggen saknat är lite tyckeri, som nedanstående blogginlägg. Det var mycket mera sånt förut men av någon anledning har jag känt mig trött på att tycka, trött på att engagera mig och framför allt trött på att så mycket tycks gå åt snett håll hela tiden. Och så har jag fastnat i ett tänk att det finns andra som uttrycker liknande tänk som jag så mycket bättre. Och det är ju dumt, egentligen, oavsett om det är sant eller inte.

Så nu ska jag försöka motivera mig själv att ta mig ur den här vinterdvalan (som jag tror att det till stor del är), hitta tillbaka orken och modet och so what om det jag tycker har tycks förut/bättre!

Och så ska jag berätta mer om filmer jag sett. Om ni vill det? Annars gör jag det ändå! 

Usel människosyn i Umeås politikertopp

Jag har sedan länge lovat mig själv att inte läsa Umeås 'kära' kommunalråds blogg, men i helgen blev det rubriker som gjorde att jag inte kunde låta bli. Det skulle jag gjort. Det finns nämligen få människor på denna jord som spelar på mitt blodtryck som Umeås (s)-ledare Lennart Holmlund. Mannen som tycks klara sig ur vilka knipor som helst. Han kan säga vad han vill, tycka hur han vill och bete sig hur han vill, det återkommande försvaret "jamen han säger iallafall ärligt vad han tycker" tycks förlåta varje snedsteg han nånsin gjort. Hans grepp om den här kommunen är, i vart fall utifrån sett, mycket märkligt.

Nåväl, i helgen var det ett nytt uttalande som gav rubriker, och denna gången nådde det även nationell press. Holmlund kände sig manad att beklaga sig över den mediauppståndelse som uppstod i och med Whitney Houstons frånfälle och begravning. Och självklart står det honom fritt att ifrågasätta mediabevakning. Det som blir långt mer problematiskt är hans ifrågasättande av Houston som person och kanske framför allt som förälder; där häver Holmlund ur sig en rad anklagelser som han uppenbart själv sugit åt sig från den press han i första andetaget beklagar sig över. För vem vet hur saker fungerade i familjen Houston? Vem vet hur hennes missbruk såg ut, vad det grundade sig i, hur mycket hon försökte ta sig ur det etc.

Framför allt vittnar Holmlunds utspel om både en dålig människo- och kvinnosyn. Missbrukare är tydligen inte välkomna att ha några talanger, att hylla de positiva sidorna hos en missbrukare är, enligt Holmlund, att hylla missbruket. Han häver även ut sig att Houston skulle ha varit en dålig mor och att hon kunde ha "valt annorlunda" eftersom hon tjänade så mycket pengar.

Vad jag fått veta så är Holmlund själv ett fan av Elvis Presley. Jag har dock aldrig hört honom uttala sig om Presley som fadersfigur eller huruvida hans fans sponsrade hans missbruk och död ekonomiskt genom att köpa hans musik eller se hans filmer.

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Jag rekommenderar ledarbloggen på Folkbladet, Daniel Nordströms text kring det hela om ni vill läsa mer om "Umeås stolthet". Och vet ni att jag tror att han kommer gå helt oberörd ur den här 'stormen' också; han sa ju bara ärligt vad han tyckte?

Edit: Nu har även Fredrik Virtanen läst Holmlunds blogg.

söndag, februari 19, 2012

Söndag

Idag har varit en riktig slappardag. Jag steg upp ett par timmar före övriga familjen och satte mig att se Jane Eyre (2011). Det var en riktigt grå film som dock tog sig lite fram emot slutet. När familjen väl vaknat blev det brunch och det som blev över från efterrätten igår (mumma!) framför The Girl With the Dragon Tattoo (2011). Inte så tokig som jag var rädd för men inte heller särskilt nyskapande. Mer om dessa filmer hoppas jag hinna skriva lite senare.

Nu har vi tagit oss ut på slaskiga vägar till landet igen till de tre damerna och planerar att fortsätta kvällen med mera film. Det känns som en sån dag helt enkelt. Lite varm choklad, ett par extra filtar och svansdjuren intill oss framför film. Sämre kan man ha det!

Mello och Bodyguard

Det var trevligt igår om man bortser själva tv-programmet vi skulle se. Det var ganska illa faktiskt. Jag har gjort mitt bästa idag att försöka glömma det men det har inte varit alldeles lätt då M återkommande gått runt och härmat Ranelids segergester. Horribelt. Känner mig ganska nöjd över att jag jobbar nästa helg då sista (väl?) delfinalen går. Hujedamig.

Men vi åt gott, drack gott, åt lite till och pratade en massa strunt en bit in på söndagen. Efter mello-eländet hade jag (och delvis Simon) ett öga på The Bodyguard (1992) som gick på tv medan de andra diskuterade teknik, Steve Jobs, upphovsrätt och övervakningssamhället. 
Inledande omdömet var att den nog inte åldrats sådär väldigt bra, men det var ändå oundvikligt att känna av spänningen fram emot slutet, hur simpel själva handlingen egentligen var (jag hade dessutom glömt hur upplösningen blev). Jag slogs av hur snygg Costner faktiskt var (och är, väl?) samt hur ung Houston var (28 år), det var inte riktigt så jag såg det när jag var 14 och såg den på bio. Det var lite kul att se den igen trots allt.

lördag, februari 18, 2012

Lördag!

Ikväll har Simon och Emil bjudit in sig själva hit på melodifestivalkväll. Märkligt att jag och M som verkligen inte är några mello-tittare nu ska se vår tredje delfinal*. Men man kan ju uppskatta grejen runtomkring. Så jag ser helt klart fram emot kvällen. Skönt med lite socialt umgänge efter sjukveckan också. Vi ska göra tacos och så har syrran gjort vit chokladmousse enligt min instruktion som vi ska servera med krossade maränger och passionsfrukt. Det var efterrätten som jag och M gjorde åt oss själva på nyår och den var väldigt god (och enkel att göra) så jag hoppas att det går hem ikväll också.

Och så missar ni väl inte Sherlock på SVT1 kl 21.30? Kvällens avsnitt har inte jag heller sett så jag kan inte orda hur det är. Men jag skulle bli förvånad om det inte håller samma klass som de tidigare.

*Eller ja, förra såg vi väl inte direkt egentligen men den stod på när vi hade gäster efter önskemål

Våren är på väg, eller?

Lördagen kom med oväder. Det snöar men framför allt så yr den ganska hårda blåsten upp snö så att det är omöjligt att vara ute utan att bli piskad i ansiktet. Lil'sis och jag var på Strömpilen idag och handlade och där yrde både skyltar, reklamaffischer och annat runt på parkeringen. Och det drog ganska bra i bilen över Kolbäcksbron på väg hem med dålig sikt. 

Vi väntar M till stan och såklart är jag lite halvorolig över att han kan finnas nånstans på vägen i det här vädret. Snörök och hård vind är inte kul på E4:an. Jag har ringt honom på mobilen ett par gånger den sista dryga timmen utan svar men jag vet att han hade nåt supportärende han skulle göra också så det behöver inte alls betyda något. Men jag är helt enkelt oroligt lagd så jag blir nöjd först när han är här.

Plötsligt händer det...

Åh ja just det. Idag (igår) vann jag två biobiljetter till filmen Carnage på twitter! Jag som brukar hävda att jag aaaaldrig vinner något. Bio liksom, just vad jag behöver!

Den andra sidan (?) av Sara

Ikväll har jag nerdat mig lite. Eller ganska mycket. Och jag förberedde mig dessutom genom att nerda lite till och kolla på bossfighter på youtube före själva nerderiet. Blev inbjuden till ett annat guilds raidrun ikväll och fick gå offtank på tre av fem bossar (övriga kräver bara en tank). Det var kul! Gjorde bara ett par tabbar och det var mest för att jag blev lite nervös för att just tabba mig när jag fått följa med en okänd grupp på raid. Eller ja, M var också med, det var han som lärde känna dem förra veckan och som tipsade dem om mig när de hade ont om tanks.

Nu vet kanske ingen som läser vad jag pratar om, men det är WoW jag så intressant återberättar alltså... Anyway, det var kul att få lite utmaning i spelet igen, har saknat det ett tag nu. Det blev en viss flykt från spelet när Star Wars MMO kom ut. Det börjar väl sakta komma tillbaka folk igen, men fortfarande saknar jag en del onlinevänner som jag sällan pratar med längre. Jag gillar den där parallella världen med de parallella vännerna, jag tror att jag gillar den jag får lov att vara där helt enkelt. Det är så mycket ytliga saker som blir oviktiga. Och det är rätt skönt ibland.

Nyfikna på hur det är? Här är en guide till första bossen, Morchock, en ganska simpel boss, förklarad och guidad igenom av charmiga Fatboss (det gick dock betydligt bättre för oss i slutet...):



torsdag, februari 16, 2012

Idag är jag väl nånstans 45 plus (men snart är det friskhelg!)

I måndags natt när jag jobbade med en ny (ung) tjej så kom såklart frågan om ålder upp. När jag avslöjade min ålder gapade hon ett par sekunder och sa med riktig eller smickrande/påhittad (det var svårt att säga vilket säkert) förvåning att hon inte trott att jag var över 27. För en stund funderade jag över om jag skulle känna mig gammal eller "young looking". Två timmar senare slog sjukan till och jag såg istället ut som ett 97-årigt spöke.

Men för en stund där så var jag nästan 27 i någons huvud. Bara så ni vet!

Rensning i tv-kalendern pågår

Snöstorm utanför huset och jag ligger rätt nöjd i sängen trots allt. Passar på att se ikapp lite tv-serier jag försummat. Det har ju varit en hel del nya sista tiden och det känns som att det är läge att bestämma sig för vilka som får stanna på listan och vilka som inte riktigt är värda tiden. Jag har just sett fjärde avsnittet av Are You There, Chelsea? (2011) och hur mycket jag än skulle vilja så tycker jag faktiskt inte att den är särskilt kul. Jag skulle absolut kunna hänga framför nåt avsnitt på tv:n men att följa den varje vecka? Nja. 

Jag gillar karaktärerna, i vart fall de kvinnliga (de manliga känns mer som utfyllnad faktiskt) och det är kul att se Laura Prepon från That '70s Show (1998) i något nytt. Chelsea Handler, vars bok/liv serien ungefär baseras på men som i tv-formatet spelar sin egna kristna syster är också bra och Lauren Lapkus gör en rätt kul karaktär i DeeDee. Men det räcker inte när dialogen är så krystad hela tiden. Jag tror inte en manusrad saknar sexuella referenser och det blir faktiskt rätt tröttsamt ganska fort.

Även The Exes (2011) och Suburgatory (2011) lär få finna sig i att raderas från tv-kalendern. De håller inte riktigt måttet så pass att jag ids följa dem aktivt, även om den sistnämnda helt klart står ut lite från de övriga här nämnda. Hade jag varit en bit yngre hade jag säkert gillat den betydligt mer. Även Happy Endings (2011) som jag hängt kvar i snart två hela säsonger riskerar att fara av listan. Serien lyckas inte hålla en tillräckligt jämnkul nivå för att vara något jag ser fram emot. Och ja, The Walking Dead (2010) ligger farligt nära kanten fortfarande.

Kvar att ge en ärlig chans av de nytillkomna serierna är House of Lies, Smash, Luck, Alcatraz och Once Upon a Time. Ingen av dem har direkt börjat se än så jag har förhoppningsvis mycket intressant kvar att ta igen. Och just det, Äkta Människor, den svenska sci-fi-serien som det surras så mycket om. Måste kanske ge den en bläng också.

Favorit av de nya tv-serierna? Helt klart Whitney (2011) som nu alltså också visas i svensk tv på kanal 5 på lördagskvällar (tror jag). Jag hoppas verkligen att det inte blir ytterligare en favorit som dumpas redan efter en säsong.



Sjukdag nr 3


Dagen tillbringas likt tidigare dagar den här veckan i sängen. Rutinerad som jag nu är har jag allt jag behöver inom räcklängds avstånd. Hushållspapper, fjärr till apple-tv och laptop. Och ja, det svarta som kilat in sig under brickan är katten Mina. Min personliga stalker-katt.


På min andra sida finns gott om både te (termosen syns inte), juice och filtar. Och, katten Smilla (lite grinig över att inte vara den som ligger närmast för tillfället, därav den vända ryggen).



Självklart finns Rosa Luxemburg också inom "nästan-räcklängd", hon är inte ett fan av att trängas eller vara för påträngande så hon gör sitt bästa att få plats på skrivbordsstolen vid fotändan av sängen. Det är inte så lätt när man är en stor katt i mini-Lo-format.

Så har jag det på min sjukdag. Det kunde definitivt vara värre. Febern tycks ha försvunnit men huvudet är fortfarande tungt och det här med att andas funkar sisådär ibland. Hur har ni det?


Published with Blogger-droid v2.0.4

Onsdag, eller nåt?

Urk, jag är fortfarande ordentligt risig. Ikväll har jag dock följt med M ut till landet för att få mig en katt-kur som förhoppningsvis ska snabba på tillfrisknandet. Jag tror inte jag haft lika hög feber idag men det har gått lite upp och ner, frossa fram och tillbaka. 

Fick lite oväntat sällskap av vännen S i eftermiddags. Han var less på att sitta förkyld och osocial ensam i sin lägenhet så han kom över några timmar och snörvlade ikapp med mig när jag halvlåg i soffan. Fika hade han med sig också. Mot slutet var jag dock knappt vaken men då var M hemma och höll den sociala lågan vid liv... Jag varnade S för att han kunde bli mer sjuk, men samtidigt tror jag han har rätt i att han skulle blivit det vid det här laget, han har ju också jobbat i samma baciller som jag en vecka.

Det var trevligt med sällskap även om jag inte känner mig riktigt med i matchen. Skönt att man inte måste vara smart jämt ;)

tisdag, februari 14, 2012

Oh, you evil Valentine!

Jag var lite hängig igår kväll när jag for till jobbet, men tänkte att jag nog skulle fixa tre nätter på jobbet. Joråsåatte...

Klockan två på natten, när det var lugnt och vi just hällt upp te, jag och min nya vikariekompanjon, började jag nysa. Och sen kom syndafloden samtidigt som det började dunka vid tinningarna. Jag tog en alvedon med resultatet att jag började skaka istället som lite extra treat. På ingen tid alls gick jag från hängig till fullt sjuk och varje gång larmet tjöt och jag fick resa mig upp kändes det som hela kroppen började brinna.

Klockan fem fick jag ge upp och fara hem. Tur att vi numera har en extra person i huset som kunde ta över så snart hon hjälpt till färdigt på övriga avdelningar. Bilfärden hem minns jag knappt och väl hemma  hade jag 39,2 i feber och sen väntade frossa i sängen i x antal timmar. Jag tror att jag pratade med min chef i telefon någon gång under den tiden...

Allt gör ont, fast som utåt. Halsen gör inte ont när jag sväljer men jag kan inte vrida på nacken, bröstryggen ömmar och det känns som att jag hostat sönder mellangärdet fast jag inte haft nån hosta. Skitskumt. Jag har nu förflyttat mig från säng till soffa i min ensamhet med duntäcke, te-termos, laptop och snytpapper. Saknar M och kattorna en massa och tycker synd om mig själv big time.

Nu har jag i vart fall plötsligt tid att se alla Oscarnominerade filmer. Även om jag nog inte kommer minnas dem sen har jag ju sett dem. Sort of. Oh the joy.

måndag, februari 13, 2012

Sort of true...



"Begränsningsåtgärder"

Kvinnan på däckverkstan: Och så tänk på inkörningen. Helst inte över 90 km/h de första 100 milen
Sara: Hahaha!
M: Ehrm...

Ute på parkeringen:

S: Vi kanske skulle byta bil med varann ett tag?
M: Hm, ja kanske det, hihi...


Svarta hål är en bättre teori

Igår funderade jag över det här med vart all tid tar vägen. De sista veckorna har jag plötsligt så många saker som jag vanligen gör och gillar som jag plötsligt känner att jag försummar. Jag spelar hemskt lite WoW, läser knappt bloggarna jag gillar att följa, ser bara de 'viktigaste' tv-serierna och har sett ovanligt lite film. Men vad har jag gjort istället? Flyttat, visst, det tar ju tid. Men har det verkligen tagit så mycket tid? Fast vad har tiden annars försvunnit till? Det är ju inte direkt så att jag suttit och stirrat ut i tomma intet. 

Lite kanske det är jobbet också, att jag jobbar så mycket och aldrig hinner bli pigg mellan passen. Det tar väldigt mycket kraft. Det blir jobbigt när jag inte riktigt känner att jag har tid, ro eller ännu värre; samvete, att sova så mycket som jag borde och behöver. Resultatet blir istället en aldrig riktigt pigg Sara, som både haft återkommande yrsel och märkliga talsvårigheter (jag blandar och tappar ord som en crazy person!) sista tiden. Det är ju inte så bra.

Ja, jag vet inte. Kanske är det så; mycket att göra med flytt och mycket jobb/lite sömn som är grejen. Jag blir alltid så nojig över att det ska vara nåt elände på riktigt som drabbat mig. Hypokondrikern i mig poppar gärna upp då och då och lägger lite extra hjärtklappning som grädde på moset. Vi har haft (och har fortfarande) några allvarliga fall av c-ordet i nära familjen de sista två åren och för varje ny grej tänker jag att det snart är min tur också. Det är super-ego av mig att tänka så, jag vet, men jag kan inte låta bli. Det känns som att cirkeln blir tajtare och tajtare på nåt sätt. Jag måste sluta tänka på det viset. 

Inte bli sjuk!

Kände mig hängig när jag vaknade imorse. Nu är det något bättre men jag är fortfarande snuvig, trött och ganska frusen. Jag hoppas att det inte blir mer än så, jag har tre jobbnätter på raken med start ikväll. Lite tantlurande i eftermiddag kanske gör susen. Hade nog kunnat sova redan nu men har lovat M att hjälpa honom till däckverkstan med sin bil så att han får nya däck som inte kanar av fälgen.Det är ju en ganska bra grej...

söndag, februari 12, 2012

Inflyttningsgalej

Vi hade en väldigt trevlig kväll igår, som väntat. Jag borde kanske försökt få ihop en kväll då alla tilltänkta kunde ha kommit samtidigt, men det är så svårt med alla scheman och jobb som ska pusslas ihop så igår var det bästtjejerna U och A som kom förbi på lite inflyttningsgalej. U hade dessutom mitt favvobubbel med mig så vi kunde skåla för den nya lyan. Lyx!

Det blev en massa snacks, ostar, pesto osv så jag nästan känner mig mätt fortfarande. Och så kikade vi lite melodifestivalen, som tycktes ha en något högre kvalitetsnivå än förra helgen. Vi såg långt ifrån allt men majoriteten av oss höll lite på den (för oss okända) kostymmannen från Skellefteå som sedermera också gick vidare till Globen. Ja, och så hoppades vi på att det skulle vara färdigt för Di Leva på en gång, vilket det väl blev.

Men mest lyssnades det på musik, pratades, skrattades och åts det. Väldigt trevligt! Tack tjejer för besöket!

No more Whitney Houston

Ja det var ju tragiskt med Whitney Houston. Inte särdeles chockande kanske, men ändock tragiskt. Nu trodde jag faktiskt att hon var äldre än sina 48 år, men på tok för tidigt var det i vilket fall. Eländigt. Jag har väl aldrig varit ett stort fan till WH men lyssnat har jag allt gjort. Det här är nog en av mina favoriter:



lördag, februari 11, 2012

Vi är alla olika...

Hittade på en ny lek med kattorna idag. De två äldsta följde med ut när vi skulle åka och M började på skoj kasta små snöbollar som Rosa kom på att det var väldigt kul att jaga och försöka fånga. Plötsligt hade vi något av en kombinerad hund/kunguru på gården. Inga väder bekommer henne heller, hon är ute i snö, regn eller kyla. Är det för kallt blir det korta utebesök, men hon går i vart fall ut.
Den äldsta kissen, sur-Smilla gav den nya leken dock en blick som om vi alla hade blivit helt galna. När hon försökte gena för att ta sig tillbaka in igen hamnade hon såklart i hakhögt med snö och fick till sist lov att bäras in. Behöver jag säga att hon inte gillar snö? Förväntar mig snart att det ligger små tidningsutklipp med reserbjudanden till varmare breddgrader på kökbordet när vi kommer hem...


fredag, februari 10, 2012

Trevlig helg!

Så blev det då helg, en ledig sådan dessutom. Känns bra. Jag är ganska mör efter allt sjukstugande på jobbet. Så snart en febertopp gav med sig kom nästa. Och mirakulöst nog är jag frisk själv fortfarande, låt oss hoppas att det sitter i.

Imorgon hoppas jag få bjuda hit ett par vänner på lite rödtjut och lördagshäng. Ser fram emot det, även om jag just nu känner mig tröttare än tröttast. Ikväll tror jag att jag blir med M ut till huset och kör en soffkväll, alt hänger lite framför WoW för en gång skull. Det har blivit väldigt lite tid till det på sistone. Och så tänker jag köpa en godispåse stor som Småland och ta med mig ut.

Städningen och lägenhetsfixet får vänta tills imorgon.

torsdag, februari 09, 2012

Sökes: vårsol och ledighet

Jag ligger efter med så mycket nu igen, känns det som. Kombinationen av flyttbestyren och att jag fortsätter att jobba lite mer än vad som är heltid natt gör att det bara tickar på runtomkring. Det finns fortfarande ouppackade lådor i lägenheten, jag har ännu inte lyckats få in mina kläder i garderoben (de ligger i sopsäckar, väldigt tjusigt och lätt att hitta...), har inga gardiner, inget har kommit upp på väggarna osv osv. Utöver det har jag inte heller hunnit läsa bloggar på en vecka, inte se alla serier jag brukar och vill se och listan med osedda filmer inför Oscarsgalan är fortfarande nästan oändlig.  

Samtidigt längtar jag efter en slapp kväll med familjen eller goda vännerna, att få ett glas rödtjut i handen och känna lugnet för en stund. Jag har inte träffat S-vännen på över en vecka, vilket är ovanligt. Inatt jobbar vi dock ihop så då hinner jag kanske få mig en liten uppdatering förhoppningsvis.

Jag skulle faktiskt vilja ha lite vårsol nu, lite extra kraft som fyller på batterierna. Är det långt kvar?

Sjukstuga

Oj sicken natt. Det går tydligen något smittsamt influensaelände som snabbt spridit sig på avdelningen och tom hann utvecklas till lunginflammation under natten. Febertoppar, rossliga andningar och utslagna blickar som liksom vädjande såg på mig. Hade jag kunnat klona mig hade det varit bra just inatt, jag ville som vara hos alla samtidigt. Jag hoppas det går snabbt över att änglarna snart blir friska igen. Feber skapar extra förvirring och det är så svårt att försöka förklara vad det är som händer.

Nu har jag en natt kvar, sen är jag ledig över helgen. Jag hoppas att jag själv lyckas hålla mig på benen och inte bli sjuk.

onsdag, februari 08, 2012

It was a bad day

Jag hade inte direkt något fortsatt flyt igår. Innan dagen var slut hade vi fått punktering på M:s bil en gång till (!), den här gången på andra framdäcket, vilket skapade en "viss stress" (to say the least) när jag skulle till jobbet. När jag egentligen skulle ha vandrat in på avdelningen ringde jag upp kvällspersonalen och sa att jag var fem minuter borta. Som tur var gick det bra.

På natten tänkte jag vara lite snäll och baka en äppelsockerkaka till fikat dagen därpå så att de boende skulle få lite hembakat. Men det blev märkligt nog skräp av den. Jag vet fortfarande inte varför, hur svårt är det att göra sockerkaka liksom? Den blev som marängig på toppen och alldeles smetig i mitten. Jag vet inte hur den blev när den fått stå, men jag tror inte att det blev något höjdarfika av den där. Mycket irriterande.

När jag for hem imorse, trött som en tok, önskade jag bara att det skulle varit fredagsmorgon och helg. Men efter att ha sovit ända till klockan ringde, vilket är ovanligt, så är det nu nya tag, ny natt och förhoppningsvis lite ny och bättre tur som väntar. Pretty please?

tisdag, februari 07, 2012

Min dag so far...

På plussidan: verkstaden fixade bilen väldigt fort, redan nu på morgonen var den klar, trots att det egentligen brukar ta någon vecka att få tid. Det var dessutom som jag trodde att en tändspole hade farit, så det blev inte chock-dyrt.

På minussidan: på väg att hämta bilen fick vi punktering på M:s bil, 50 meter från verkstaden. Och illa såg det ut också, däcket hade liksom krängt halvvägs av fälgen, på en enda gång.

På plussidan: efter att ha skjutsat M till jobbet for jag till däckverkstan som precis som jag först trodde det var kört med däcket. Märkligt nog visade det sig inte vara punktering utan däcket hade bara krängt av fälgen. Tydligen har det varit en rad olika knepigheter med däck nu när temperaturen går så väldigt upp och ner, sa han som så snällt gjorde rent fälgen och monterade tillbaka däcket utan att vilja ta betalt alls. ("Kom in och köp nya däck bara", sa han, oerhört serviceminded.)

På minussidan: Nu väntar besök på tandläkarhögskolan för undersökning om ett par timmar. Mer strul i sikte?

Men, mitt i allt strulande måste jag glädjas åt att jag både hittat en bra verkstad (Mekonomen Väst på Stan) som är informativa, lagomt dyra och väldigt hjälpsamma, samt bra däckverkstad (HB Däck på Ersboda) som visar prov på god kundservice (det är inte första gången jag varit där och fått snabb och bra hjälp). Jag brukar inte göra reklam, men båda dessa ställen förtjänar en liten shout-out.

måndag, februari 06, 2012

Att gratisäta eller inte...

Imorgon släpps gratis förhandsbiljetter till War Horse (2011) för oss som nerdat oss till ett guldmedlemskap på SF. Och ja, det är Spielberg-regi och ja, den är Oscarnominerad men faktum är att det är en av de nominerade som jag känner allra minst sug efter att se. Jag tycker ju alltid så synd om hästar som är med i såna där filmer (True Grit, hallå...). Och så slutar den säkerligen eländigt också... På plussidan så innehåller den Emily Watson och Benedict Cumberbatch, två briljanta skådespelare. Hm. Jag får helt enkelt fundera över om jag ska idas hämta ut biljetterna eller inte.



Bilstrul - I love it

Som om 'to buy'-listan inte var lång nog efter flyttandet så strejkar bilen åter igen och kräver min fulla uppmärksamhet. Inte roligt. Den låter som att den inte går på alla cylindrar så min egen diagnos säger att det är en tändspole som gått. Har ringt verkstan så jag ska fara förbi där idag så att de kan koppla in datorn och se om min självdiagnos stämmer. Hade inte tändspolarna suttit så knepigt till (såklart) hade jag kunnat byta själv med viss assistans, men vis av förra gången som det hände tror jag vi lämnar det till experterna.

Men morr så tråkigt att lägga ännu mer pengar på bilen. När jag blir stor ska jag ha ett jobb som betalar tillräckligt bra så att jag kan hålla mig med en lite nyare bil.

lördag, februari 04, 2012

Underhållning? Njae va?

På landet har vi 5 kanaler (1, 2, 4, 6 & K) bara så det fanns inte mycket att hänga framför ikväll. Jag föreslog melodifestivalen av nyfikenhet men det fick jag snart ångra. Sicket elände det var. Dålig musik och i allmänhet inte särskilt kul. Jo, programledarna var bra och Loreen, men i övrigt var det mest skräp och inte direkt underhållning värt namnet. I mitt tycke alltså. Och M:s, som mest gömde sig bakom sin laptop. Vi skulle antagligen ha försökt enas om en film att se istället men vi var båda trötta och ville mer slappa framför något än engagera oss.

Påfyllning

Ledig igen efter två jobbnätter. Känns helt okej. Följde med M ut på landet för att fylla på med lite kattkärlek. Och det har jag fått nu när de börjat dämpa sig lite efter all uppståndelse som blev när vi kom. Det märks helt klart när jag inte varit här på några dagar, det är oro i ledet. Men när vi senare trängs två personal och två katter i sängen, samt en bredvid (mellankatten gillar inte trängsel) kommer allt vara som vanligt igen.

fredag, februari 03, 2012

"I'm so excited!"

Jag är väl just för gammal för att tillhöra Veronica Mars-fansen (har bara sett nåt enstaka avsnitt) men det nåt med Kristen Bell som är omöjligt att inte tokgilla. Även när hon gör kassa filmer så är hon i mitt tycke bedårande på nåt vis. Just nu roterar det här klippet på nätet från när Bell var hos Ellen DeGeneres i veckan och berättade om den födelsedagspresent som pojkvännen Dax Shepard (jepp, knasiga sötingen från Parenthood) gav henne i somras. Jag skrattar lika mycket varje gång!



torsdag, februari 02, 2012

To do och To buy är ungefär lika långa

Allra roligast är det att syrran tycks ha bott in sig så bra redan efter ett dygn. Hennes rum är det enda som i stort sett är klart och färdigpysslat, men så hade hon planerat för det noga och ägnade i stort sett hela dagen åt det igår medan jag, med hjälp av mamma och M, försökte få koll på allt övrigt. Nu har hon ett eget rum och det var ju lite av grejen med hela flytten.

Det står fortfarande lådor överallt. De där sista kassarna från lägenheten, ni vet de obligatoriska där saker som inte riktigt fick plats i en låda samsas med rengöringsmedel, fika från städningen och smågrejer man hittat bakom element eller i de sista skåpen samlas. De kassarna är inte roliga, men idag ska jag försöka ta tag i dem så att jag slipper dem. Jag måste också klura ut en bättre möblering av sovrummet än den jag först hade, hitta plats åt mina kläder, justera bokhyllan och packa upp allt dit och ta tag i röran i köket.

Behöver jag säga att vi har en inköpslista på småsaker som behövs som är toklång?

Första natten!

Första natten i nya lägenheten! Lite virrigt att vakna till en ny tillvaro men samtidigt oerhört trivsamt. När jag tog sista draget med moppen vid ytterdörren på gamla lägenheten i tisdags kväll efter drygt 9 timmars städning (på två personer så alltså 18h totalt, plus det som gjordes innan) kände jag faktiskt inte alls den där sentimentala känslan jag brukar drabbas av när jag flyttar vidare. Lite lite kände jag av den när vi i tystnad gick runt under besiktningen igår förmiddag, men det var en väldigt lätt släng. Väldigt märkligt, oavsett vad har jag alltid känt så tidigare. Men den där lägenheten kändes aldrig som jag, aldrig som hemma.

Jag tror att det kommer att bli bättre här. Det är såklart inte lätt att konkurrera med huset vid havet med tre svansdamer i, men det här kommer definitivt att kännas som ett hem värt att jämföras.. Nackdelen med det är kanske att jag kommer bli än mer splittrad mellan mina 'hem' men jag tror inte att det måste bli en dålig sak.