Den nya trenden är visst att sova ruskigt dåligt mellan jobbnätterna för att sen nästan vara oväckbar efter sista natten, då jag normalt sett brukar försöka stiga upp lite tidigt för att vända dygnet. Men idag lät jag det vara, jag ska ändå jobba igen om två dygn. Och det var ruskigt skönt att sova till klockan ringde, dvs nästan åtta timmar i sträck.
Det är ganska mycket att göra på jobbet just nu, det går liksom i ett. Och jag har fått börja lära mig att det är okej att allt inte är helt klart när jag går hem. Jag som aldrig brukar lämna tvätt ovikt i tvättstugan har fått börja inse att det inte är hela världen. Eller att sängarna inte är bäddade hos de (numera halva avdelningen, bokstavligen) som stigit upp tidigt. Osv. Men det tar emot, jag gillar att göra klart, i den mån det någonsin blir 'klart' på ett sånt jobb som mitt. Men jag är bara en och har bara två armar. Så det är bara att låtsas som att frustrationen inte finns. Och att det inte alls stör mig... (vilket är väldigt osant).
På fredag hoppas jag på lite svar kring när jag blir ivägsläppt till nästa jobb. Jag hoppas att det blir ganska snart så jag hinner läras upp innan semestern börjar. Det är nog största oron just nu, att det ska bli kaos kring semestern. Eller ja, största oron är att någon plötsligt ska säga "nej det här går inte, du får vara kvar där du är". Fast jag har ju fått jobbet så jag tror inte det är möjligt. Hoppas jag.
Gröt i huvudet alltså. Nu ska jag packa ihop mig och fara ut till bästa mannen och bästa kattfamiljen så lil'sis får ha sitt tv-spelsgalej ifred ikväll. Passar mig ypperligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar