Betyg: 4/5
På dagarna voltar han (Ryan Gosling) med polisbilar som stuntman på filminspelningar och arbetar som mekaniker på en verkstad, men på nätterna använder hans sin förartalang till att agera flyktbil åt inbrottstjuvar som behöver några minuters försprång från polisen. Han är tystlåten, principfast och bråkar aldrig om lönen utan tycks mest leva för spänningen och att köra fort. När så han fattar tycke för sin nya granntjej Irene (Carey Mulligan) vars man (Oscar Isaac) strax därpå släpps ut från fängelset, ja då hamnar han plötsligt lite utanför den annars så utstakade vägen, utanför sina principer och istället blir han mål för LA:s högst uppsatta bus.
Drive (2011) är till att börja med en oerhört snygg film, vars ljud och bild är så nära perfektion som jag tror man kan komma. Väl vald musik som dessutom spelas på väl valda platser och där idel snygga bilars motorljud används som läcker musik under biljakterna. Mycket snyggt helt enkelt. Och det gäller även för huvudpersonen (vars namn vi aldrig får veta).
Dansken Nicolas Winding Refn har regisserat och jag känner väl igen hans stil från hans debutfilm, den fortfarande ganska otäcka Pusher (1996). Våldet är snabbt men brutalt, inte överdrivet ljudsatt utan med en ruggig realism som nästan får mig att vända bort blicken ibland. Refn vet dessutom när musik är överflödigt och använder kameravinklar på ett snyggt sätt utan att känslan av realism försvinner.
Storyn är ganska spännande, men hamnar samtidigt en bit ner på listan över vad som är bra med filmen, i mitt tycke. Handlingen blir stundvis nästan sekundär. Istället känns hela filmen som en upplevelse. Gosling gör en oerhört bra rolltolkning av killen som kan köra bil som få men som likväl får ur sig naiva kommentarer när han vid få tillfällen faktiskt öppnar munnen. Han gör honom både brutal och skör på samma gång. Just hans bristande talförmåga är jag nära att reta mig på flera gånger, men varje gång vände filmen på något vis så att jag direkt glömde bort det. Taktiskt och snyggt.
Den unga, sköra Irene är kanske det enda som känns lite offroad i filmen, men det är bara en väldigt liten parentes. Jag kan egentligen inte motivera varför det inte blir full pott för den här filmen, snarare kanske det handlar om att se den under perfekta förhållanden. En omtitt kan mycket väl trycka upp den ett snäpp. Tills vidare blir betyget en mycket stark 4/5. När jag förra året sökte efter årets bästa film hittade jag den inte, nu tror jag jag gjort det.
(I vanlig ordning avslöjar trailern till filmen alldeles för mycket. Själv såg jag den utan att veta så mycket om vad det egentligen handlade om. Det är väl alltid ett bra tips, men ett riktigt bra tips i det här fallet. Bara se den!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar