Läser att kvinnorna i Örnsköldsvik nu varnas för att vistas ute ensamma om kvällar och nätter. Jag har lite svårt för sådana där varningar. Jag vet att de är vänligt menade och jag förstår visst varför man säger så, men samtidigt är det oerhört begränsande att sprida rädsla på det viset. Det går liksom inte riktigt att leva så, inte i längden. Jag minns vad det gjorde med oss unga kvinnor när jag själv bodde i Örebro under en sådan tid, samt hur påtaglig rädslan var här i Umeå när jag flyttade hit mitt under Haga-mannen-eran. Jag hade själv ett larm när jag bodde i Örebro som ung student, men till sist kastade jag det. Det skrämde upp mig att krampaktigt hålla i det på vägen hem och jag började se faror med varenda man jag mötte. Det gjorde mig inte friare eller tryggare på något vis. Till sist blev jag förbannad över att jag skulle behöva gå runt och vara rädd. Så då slängde jag bort det.*
Unga män lever som farligast efter varje utekväll just vid stängning i anslutning till krogen eller under vägen hem. Varje helg blir män misshandlade. Hur ofta kommer varningarna där?
*Jag säger inte att alla funkar som jag och inte heller att man inte ska vara försiktig och rädd om sig. Om nu någon tror det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar