Igår funderade jag över det här med vart all tid tar vägen. De sista veckorna har jag plötsligt så många saker som jag vanligen gör och gillar som jag plötsligt känner att jag försummar. Jag spelar hemskt lite WoW, läser knappt bloggarna jag gillar att följa, ser bara de 'viktigaste' tv-serierna och har sett ovanligt lite film. Men vad har jag gjort istället? Flyttat, visst, det tar ju tid. Men har det verkligen tagit så mycket tid? Fast vad har tiden annars försvunnit till? Det är ju inte direkt så att jag suttit och stirrat ut i tomma intet.
Lite kanske det är jobbet också, att jag jobbar så mycket och aldrig hinner bli pigg mellan passen. Det tar väldigt mycket kraft. Det blir jobbigt när jag inte riktigt känner att jag har tid, ro eller ännu värre; samvete, att sova så mycket som jag borde och behöver. Resultatet blir istället en aldrig riktigt pigg Sara, som både haft återkommande yrsel och märkliga talsvårigheter (jag blandar och tappar ord som en crazy person!) sista tiden. Det är ju inte så bra.
Ja, jag vet inte. Kanske är det så; mycket att göra med flytt och mycket jobb/lite sömn som är grejen. Jag blir alltid så nojig över att det ska vara nåt elände på riktigt som drabbat mig. Hypokondrikern i mig poppar gärna upp då och då och lägger lite extra hjärtklappning som grädde på moset. Vi har haft (och har fortfarande) några allvarliga fall av c-ordet i nära familjen de sista två åren och för varje ny grej tänker jag att det snart är min tur också. Det är super-ego av mig att tänka så, jag vet, men jag kan inte låta bli. Det känns som att cirkeln blir tajtare och tajtare på nåt sätt. Jag måste sluta tänka på det viset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar