Jag tror att det är nästan på timmen exakt 8 år sedan jag steg av nattåget på Umeå C och flyttade in hos M. Jag kom från Örebro med ett par väskor och blev sedan här. Vi hade känt varandra ganska länge men bara setts en enda gång innan och det ett par veckor tidigare bara.
Och här blev jag kvar. Idag känner jag mig ganska mycket norrländsk (fast jag vet att jag inte är det, att vara norrländsk är så mycket att jag nog aldrig kommer dit). Med ett ben i Östergötland och ett i Skåne, Småland, Närke och lite varstans. Men så länge hjärtat finns i Norrland är Norrland hemma. Här har jag lärt känna så många fina människor. Och M är fortfarande finare än nånsin (jodå, så säger man).
Åtta år. Ibland känns det längre än så, ibland mycket kortare. Jag känner mig gammal när jag tänker att det gått åtta hela år.
2 kommentarer:
Hm, jo åtta år är rätt lång tid...händer mycket på åtta år. Du påminner mig om att jag dragit på samma livskamrat i snart 19 år....vart tog dessa år vägen då ?
Oj 19 år, det är inte dåligt!
Skicka en kommentar