Vaknade för en dryg timme sedan och kände mig hyfsat pigg, glad och lite lyckligt lottad. Inte ens en halvt strejkande rygg kunde hindra mig. Det kändes som sådan lyx att vakna med en snosande kattdam vid huvudet och en varm man sovandes tätt bakom ryggen. Mys på hög nivå.
Trots det smög jag mig alltså upp. Dels för att få igång ryggen, men främst för att njuta av att jag kanske lyckats vända rätt dygnet redan. Och så gillar jag att stiga upp när resten sover. Att njuta av tystnaden här ute på landet, dricka te på kökssoffan och kika ut mot havet. Det enda jag hade önskat till den bilden hade varit lite snö istället för den vissna gräsåkern jag försökte tänka bort när jag tittade ut. Men man kan inte få allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar