Yogan då. Ja, till min glädje var det Satyanandayoga som praktiserades, det som jag gick på tidigare. Och jag misstänker att ledaren nog gått där hon med. För många gånger var det som att hon återupprepade exakt samma meningar som den ledaren där gjorde. Ledaren på yogastället hade dock den ljuvaste stämman jag nånsin stött på och hela hon utstrålade nåt slags lugn och närvaro som jag nog aldrig mer stött på hos någon. Så med de måtten kunde inte riktigt den här ledaren leva upp till samma nivå, men hon gjorde ett bra jobb.
Yoga är nog grejen för mig. Jag gillar det långsamma tempot, den uteblivna hetsen och förvirringen, att inget ska göra ont utan att man är i nuet och i rörelsen med hela sin närvaro. Att visualisera sig själv på näthinnan och inte bry sig om någon annan. Det passar mig och mina onda kroppsdelar så himla bra. Jobbigt är det ändå, men utan att vara stressigt och svettigt. Ibland är det bäst (även om jag också gillar att tokträna mig dyblöt i svett).
Lite synd att lokalen inte var bättre ljudisolerad utan vi var tvungna att försöka ignorera ljuden från de gymmande biffpojkarna som var i rummet intill. Och så hade jag i ärlighetens namn lite svårt för bakgrundsmusiken där det skrålades "Hare Krishna, Hare Hare Krishna" typ halva tiden. Why?, kan man undra. Bortsett från det, var det lyckat.
På väg ut såg jag hur man i ett annat rum tränade aerobox. Det såg lite småkul ut. Nu tror jag inte att det skulle vara så nyttigt för mina axlar, men jag kanske ändå skulle försöka lirka med U och testa? Mhm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar