Igår var det Fars Dag, denna kommersiella påminnelse på bra, dåliga, frånvarande, avlidna etc fäder som vi ska handla saker till. Jag är någonstans (såklart) motståndare till sådant, men samtidigt känns det som en vettig dag om man bara slipper den värsta kommersen kring det. Själv har jag fått ett litet sting av sorg i hjärtat varje dag de sista veckorna då reklam av alla de slag har dimpt ner i min inbox med förslag på saker att handla till just min enastående far. När han levde var det en påminnelse om vår nästan icke-existerande sårade relation. Nu när han inte längre finns blir det en sorg över hans sista tid i livet och över allt det vi inte hade tillsammans. Bara för lite reklam.
Egentligen hade jag med tänkt skriva något igår och det är nog t.om på tiden att jag skannar in något av de få foton som jag tagit hand om, men kanske är det fortfarande så mycket av ett öppet sår att jag bara inte kunde förmå mig riktigt. Faktum är att det var först för några veckor sedan som jag för första gången insåg att det hade gått någon dag sedan jag tänkte på honom sist. Och det var ett konstaterande av både sorg och lättnad samtidigt.
Men min rss-feed svämmar över av hyllningar, saknader och funderingar av pappor av alla de slag. Väldigt fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar