lördag, september 26, 2009

Film 38/09: The Hangover

Jag tror att jag såg The Hangover (Baksmällan) vid precis rätt tillfälle; trött som en galning och med låga förväntningar. Jag blev därmed helt klart överraskad.

För vi har ju sett det förut; ett gäng grabbiga grabbar (när kommer den kvinnliga motsvariheten?) far till Las Vegas på svensexa, det hela spårar ur och dagen efter har de ett ton av problem att ta itu med. Precis samma sak här, men faktum är att regissören (Todd Philips) lyckas hålla farten uppe under hela filmen, och därmed även mitt intresse. Det är wacko saker som händer, men det funkar. Framför allt är det försvinnandet av den blivande maken himself som bidrar mycket till att hålla intresset kvar.

Doug (Justin Bartha) ska gifta sig om två dagar men innan dess vankas det svensexa med de två bästa vännerna Phil (Bradley Cooper) och Stu (Ed Helms) samt den blivande svågern Alan (Zack Galifianakis). De far iväg till Las Vegas och det sista vi får se efter att de checkat in på hotellets lyxsvit är när den glada kvartetten skålar i Jägermeister på taket. Dagen efter vaknar Dougs tre vänner i den sönderfestade sviten, det sitter ett barn i en babysitter i garderoben, en höna går runt i rummet och i badrummet bor en tiger. Och, brudgummen är spårlöst borta. Ingen minns något alls och resten av filmen går ut på att ta reda på vad som egentligen hände och framför allt; var brudgummen tagit vägen. Efter sig har de bl.a en kinesisk miljonär, Mike Tyson och polisen samtidigt som de där hemma vill veta vad som händer. Och spåren leder till ett litet bröllopskapell i Vegas.

Jag tycker faktiskt att den var ganska kul, trots den ganska stora skopan grabbighet. Kvinnorna är förpassade till stripp-facket eller som bitchiga prettobrudar som inte gillar Las Vegas. Men, jag bestämmer mig för att än en gång köpa det. Filmen håller hela vägen till upplösningen; historien lyckas hållas så komplex, utan att för den delen bli för mycket, att jag inte tappar intresset. Den påminner lite om Fear and Loathing in Las Vegas samt Very Bad Things (två bra rullar från -98). Passar perfekt en halvt hjärndöd kväll då man vill bli lätt underhållen! Betyget blir en svag 8/10.
(Fler recensioner hittar du här.)

Inga kommentarer: