Det har, som jag tidigare nämnt, blossat upp en ständigt återkommande debatt om tonårsgraviditeter i USA och i andra länder, inte minst i och med utnämnandet av Sarah Palin. Igår läste jag en artikel, kopplad till följande debattartikel, som menar på att det är "normalare" med tonårsgraviditet än det faktum att unga människor idag väntar länge med att skaffa barn. Debattören anser att det har skett en normförskjutning som gör att vi reagerar mer negativt på unga förstagångsföräldrar än på "gamla".
Personligen kan jag hålla med om att det skälls för mycket på unga mödrar. Att skaffa barn i tonåren innebär inte per automatik att man "förstör sitt liv", att man inte är mogen nog eller nåt av alla andra argument som förs fram. Visst, långt ifrån alla kanske är de mest lyckade föräldrarna (vad nu det är), men det finns många "vuxna" som i mitt tycke inte borde skaffat barn heller. Därmed inte sagt att jag tycker att det är ultimat att skaffa barn vid 17 års ålder.
Jag tycker däremot inte att det är läge att börja kritisera de som av olika skäl skaffar sitt första barn sent. Är det inte vettigare att kolla vad som ligger bakom båda dessa "val" (om det är ett aktivt val eller inte kan jag verkligen diskutera i evigheter); att vänta eller skynda, och se vad som faktiskt är en produkt av det samhälle vi lever i?
Debattören har dock många kloka poäng. Bland annat menar hon att det finns många ekonomiska omständigheter som bör tittas över igen. Hon skriver också:
"Dagens blivande föräldrar verkar ha höga krav på perfektion inom livets alla områden. Man vill ha barn först när allt är väl tillrättalagt för detta. Barn ses inte som ett komplement till det liv som pågår, utan som ett eget stort projekt. Häri ligger troligen en av förklaringarna till det uppskjutna föräldraskapet."
Frågan är vad som är grunden till dessa tankar. Jag kan hålla med om att ovanstående "kriterier" gör att vissa som egentligen gärna vill, istället väntar in det där bättre jobbet, resandet, att ha råd att köpa hus, stadsjeep eller whatever, och vart den pressen om perfektion kommer från vet jag egentligen inte.
Hon gör också en koppling till kvinnorörelsen och menar att den stått tyst i frågan alltför länge. Att frågan om kvinnor och mäns respektive biologi inte diskuteras. Jag förstår nog inte helt på vilket sätt hon vill att det ska diskuteras. Att kvinnans biologi stått i vägen i diskussionen om lika villkor är nog sant, men jag tycker att den feministiska rörelsen på många sätt har lyckats påvisa att dessa argument i många fall är överdrivna. Kvinnans biologi måste inte alls ses som en betongsugga på vägen. Att det biologiskt sett är kvinnor som är gravida och ammar (även om män faktiskt också kan amma) är förståss riktigt, men jag tror inte att det är det största hindret till jämställdhet. Det handlar fortfarande om makt och ansvar. Frågan är dock intressant och jag får fundera vidare.
Sen är det naturligtvis så att det är kvinnans ålder som är det avgörande, inte mannens, om man ska se till debatten, och det kan man verkligen diskutera mer kring ur jämställdhetssynpunkt. Men jag tror inte att det är det som debattören avser.
Jag kan iallafall konstatera att man inte ska skaffa barn för tidigt, men inte heller för sent. När den ultimata åldern är kan jag dock inte riktigt utröna. Hur var det där med lite press och dagens ungas många valmöjligheter?
Personligen kan jag hålla med om att det skälls för mycket på unga mödrar. Att skaffa barn i tonåren innebär inte per automatik att man "förstör sitt liv", att man inte är mogen nog eller nåt av alla andra argument som förs fram. Visst, långt ifrån alla kanske är de mest lyckade föräldrarna (vad nu det är), men det finns många "vuxna" som i mitt tycke inte borde skaffat barn heller. Därmed inte sagt att jag tycker att det är ultimat att skaffa barn vid 17 års ålder.
Jag tycker däremot inte att det är läge att börja kritisera de som av olika skäl skaffar sitt första barn sent. Är det inte vettigare att kolla vad som ligger bakom båda dessa "val" (om det är ett aktivt val eller inte kan jag verkligen diskutera i evigheter); att vänta eller skynda, och se vad som faktiskt är en produkt av det samhälle vi lever i?
Debattören har dock många kloka poäng. Bland annat menar hon att det finns många ekonomiska omständigheter som bör tittas över igen. Hon skriver också:
"Dagens blivande föräldrar verkar ha höga krav på perfektion inom livets alla områden. Man vill ha barn först när allt är väl tillrättalagt för detta. Barn ses inte som ett komplement till det liv som pågår, utan som ett eget stort projekt. Häri ligger troligen en av förklaringarna till det uppskjutna föräldraskapet."
Frågan är vad som är grunden till dessa tankar. Jag kan hålla med om att ovanstående "kriterier" gör att vissa som egentligen gärna vill, istället väntar in det där bättre jobbet, resandet, att ha råd att köpa hus, stadsjeep eller whatever, och vart den pressen om perfektion kommer från vet jag egentligen inte.
Hon gör också en koppling till kvinnorörelsen och menar att den stått tyst i frågan alltför länge. Att frågan om kvinnor och mäns respektive biologi inte diskuteras. Jag förstår nog inte helt på vilket sätt hon vill att det ska diskuteras. Att kvinnans biologi stått i vägen i diskussionen om lika villkor är nog sant, men jag tycker att den feministiska rörelsen på många sätt har lyckats påvisa att dessa argument i många fall är överdrivna. Kvinnans biologi måste inte alls ses som en betongsugga på vägen. Att det biologiskt sett är kvinnor som är gravida och ammar (även om män faktiskt också kan amma) är förståss riktigt, men jag tror inte att det är det största hindret till jämställdhet. Det handlar fortfarande om makt och ansvar. Frågan är dock intressant och jag får fundera vidare.
Sen är det naturligtvis så att det är kvinnans ålder som är det avgörande, inte mannens, om man ska se till debatten, och det kan man verkligen diskutera mer kring ur jämställdhetssynpunkt. Men jag tror inte att det är det som debattören avser.
Jag kan iallafall konstatera att man inte ska skaffa barn för tidigt, men inte heller för sent. När den ultimata åldern är kan jag dock inte riktigt utröna. Hur var det där med lite press och dagens ungas många valmöjligheter?
5 kommentarer:
Jag kan svara vad som varit orsaken till att jag själv väntade för länge med att skaffa barn. Att jag fram tills jag fyllde 37 inte haft någon att skaffa barn med.
Nu kan vi inte få barn på egen hand, och hjälp får vi inte då jag nu när jag lyckats komma ner under landstingets övre viktgräns har hunnit bli för gammal. Och adoption är inte aktuellt då maken är för gammal för detta. (Om vi inte vill adoptera en 12-åring förstås.)
Så visst hade det varit kul om man kunnat börja processen tidigare. Men jag tycker nog ändå att det är bra om kvinnor vill ha en utbildning och ett fast jobb innan dom skaffar barn. OCH en bra man att skaffa dem med, inte en finnig ungdomskärlek som man känt i ett halvår...
Och vi får inte glömma att snittet på förstagångsföderskorna ligger på 29 eller nåt sånt. Det är väl inte såååå sent?
Precis, att då prata om att det är ett "val" du gjort är väl ganska knasigt? Ändå tycks det hela tiden låta som att vi alla väljer. Jag kan inte minnas när jag valde och vad jag valde?
Jag håller med dig helt i dina åsikter annars, och tycker inte heller att 29 är så gammalt. Samtidigt som jag ser flera som kämpar i motvind när det väl blivit dags att försöka efter 30. Det är en skitsvår debatt, trots allt.
Ja, och på sistone har jag börjat bli lite blödigare än tidigare. Kanske för att vetskapen att det blir för sent gör en lite mer ödmjuk. Men som sagt, jag har aldrig valt, aldrig varit gravid och har ingen aning om hur jag valt om jag hade blivit det tidigare. Förmodligen hade jag gjort abort.
Bästa Sara
Europa har inkompetenta ledare och har så haft sedan 1972 då födelsetalet föll under 2,1 barn per kvinna. Detta är det sorgligaste året i Europas historia.
Från 1972 började Europa att köpa utbildad arbetskraft från andra länder därför att de politiska ledarna inte kunde lyfta blicken och inse att vi måste vara självförsörjande. VI SKA INTE STJÄLA UTBILDAD ARBETSKRAFT FRÅN ANDRA LÄNDER.
De Europeiska ledarna måste tala om för Europas befolkning och ge de verktyg som behövs för att öka beolkningen annars kommer Europa att rasa ihop. 95% av Chefredaktörerna bör bytas ut.De har fullkomligt misslyckats med att gardera de demokratiska rättigheterna genom att tillse att det finn en tillräckligt stor befolkning som för de demokratiska värderingarna vidare. Avsked på löpande band. Medieägarna bör löpa gatlopp p g a sin feghet, men vilket medium skulle våga sätta sig upp mot sin egen herre??
Flum, spel, dobbel, hur man blandar drinkar, vilken bröstvårta som är snyggast, allt hyllas i flumpressen som skickar Europa i ett framtida tredje världskrig där kunskapen kämpar mot okunskapen. SKAM SKAM
Skicka en kommentar