tisdag, september 30, 2008

Att döda som underhållning

Såg en rubrik och bild på expressen om en tjur som löpt amok på en tjurfäktning och skadat ett tjugotal. Ett klarare självförsvarsmål har väl världen sällan sett? Min sympati finns då inte hos de skadade. Tjurfäktning är inget annat än en sjuk, laglig uppvisning av djurplågeri. Märkligt att det fortfarande existerar som underhållning.

10 kommentarer:

Bloggerskan sa...

Nej,
Jag tycker inte det är så märkligt. Jag gick på tjurfäktning i Nîmes 1994 i just syftet att veta vad jag pratade om när jag sedan deklarerade att det är barbariskt och onödigt och vedervärdigt.

Där satt vi bland dom jublande massorna, och verkliga kännarna, på den gamla romerska arenan och stämningen var... elektrisk. Det var ett skådespel i en klass jag sällan sett. Där man kunde välja mellan att hålla på tjuren eller matadoren. (En ojämn kamp dock.)

Barbariskt? Ja, i samma form som ett gladiatorspel då det syftar på att ena parten skall vara död innan man är klar. (Här i uteslutande fall tjuren.) Onödigt? Ja, det finns andra nöjen man kan roa sig med där man inte dödar. Vedervärdigt? Det kan jag förstå att man tycker men jag var nog mest fascinerat över vilken stor föreställning det var och av ferian runt omkring.

Dessutom finns det ju tjurfäktningar där man inte dödar tjuren. Även om man såklart kan tycka att det är trevligare för tjurarna att sitta under sina korkekar. Fast det hade dom ju inte gjort då dom är uppfödda i syftet att bli dödade på en arena.

Men, märkligt är det inte att det finns kvar för det är ett skådespel och sådant har ju folk velat vara med om ända sedan det var människor som döade varandra där i arenans mitt.

Bloggerskan sa...

Vad jag menar med "omärkligt" är alltså att så länge det finns en efterfrågan så...

(Kan berätta att jag själv aldrig betalade inträde, de släpper in gratis vid sista tjuren i varje omgång. Det är väl en gammal kvarleva för att även de fattiga, som vi studenter då, skulle få del av skådespelet...)

Sara sa...

Fast hellre då färre tjurar än tjurar som plågas ihjäl. Lite som med pälsuppfödning, som också helt saknar betydelse.

Personligen hade jag hellre sett att man då kvarhöll vid gamla traditioner och dödade människor, då är det åtminstone "frivilligt".

Tyckte att det var ganska makabert då man för ett tag sedan hyllade en 10-12-årig matador som en hjälte... Känns som att man missade något i uppfostran vad gäller empati med andra varelser.

Sara sa...

Fast lite märkligt är det, att människor som är turister plötsligt gör saker (som att gå på tjurfäktning, men också en massa annat skumt) som de inte skulle stödja i hemlandet. Jag har hört flera sådana exempel (och då menar jag inte dig och din egenstudie). För lite av en turistgrej är det ju också, har jag förstått.

Bloggerskan sa...

Nja,
Jag tror inte att gladiatorspelen var mer frivilliga än tjurfäktningarna. Enda skillnaden är väl att gladiatorerna kunde kommunicera med sina fångvaktare.

Tror att det till syvende och sist handlar om hur man betraktar djur i förhållande till människor. Samt att folk som går på tjurfäktning mycket väl kan vara hur blödiga som helst när det gäller deras egna husdjur eller att slå ihjäl en mus.

Personligen klarar jag att slå ihjäl flugor och mygg men räddar oftast spindlar och skulle knappt klara att ta en mus med fälla...

Anonym sa...

Måste bara få vika in angående Gladiator spel. Har just grävt ned mig en massa fakta om dessa (historie intresserad som jag är). Gladiatorerna var i mångt och mycket fångar och annat. Men det fanns även frivilliga gladiatorer, de var in princip dåtidens "action hjältar" som folk såg upp till. Sedan det faktum att fångar kunde förtjäna sin frihet gjorde ju att många valde ett glatiator liv istället för fängelse. De hade det rätt bra i gladiatorskolorna, om man då bortser från att de var tvungen att slåss för livet.

Angående Tjurfäktning så förvånar det mig inte att det är populärt. Våld har alltid haft ett mystiskt sätt att fascinera. Just tjurfäktning sitter fast så mycket i kulturella traditioner också. Många spajorer anser att om man förbjuder fäktningen så tar man bort en stor del a den spanska kulturens identitet. Vilket givetvis inte försvarar spektaklet. Men det kan förklara varför det är så svårt att få ändring.

Dels också som Anna-Karin säger att vi alla har olika kulturella spärrar angående olika djur. I Sverige äter vi inte hundar och katter, men det är inget konstigt i Korea. Muslimerna äter inte gris, men det gör vi tex (ja jag vet, inte du Sara ;)).

Ja, det försvara ingenting egentligen. Men kan ge en förklaring på något som ses helt oförståligt och barbariskt för oss i Sverige.

Så jag håller med Anna-Karin, det är inte märkligt. Dock så håller jag med om att det inte borde existera idag och att vi borde fortsätta att försöka få ett förbud för aktiviteter som dessa.

/Johan

Sara sa...

Ja, ni är ju båda mycket kloka och kunniga. Det är klart. Och kanske är det så att jag inte vill se det där i människan, att man faktiskt roas av ofrivilligt våld. Samtidigt tillhör jag dem som tycker att även frivilliga våldsaktiviteter som boxning är konstigt. Men jag viker mig inte för våldsfilmer "då det inte är på riktigt".

Jag håller med er om att det gärna finns en dubbelmoral i vilka djur man värnar om. Personligen tycker jag att det vore lika makabert att ha sin hunds huvud på väggen som en jagad björns...om ni förstår hur jag menar. Vi protesterar mot djurplågeri av hundar i Kina men har inga problem att jaga järv med skoter eller stänga in rävar i små burar... Osv osv.

(Min längsta kommentarsradda ever, till mitt kanske kortaste blogginlägg! Skojigt! =)

Anonym sa...

Våld som underhållning vad gällande kampsport, boxning och dylikt. Så länge det är frivilligt så kan folk för min del få hålla på med vad de vill (jag behöver inte titta). Kampsport är dock rätt annorlunda än boxning enligt min mening. Kampsports debatten kan vi dock ta någon annan gång ;)

Jag tycker som du Sara att det är väldigt dubblemoral angående djur. Det klagas på Kinas hantering av diverse stackars djur, men samtidigt så kan vi inte sopa framför vår egen dörr. Som lättare att kritisera andra länder "långt-bort-i-stan" än se till vår egen situation. Inget är ju givetvis bra, men man glömmer bort vad som händer i Sverige när fokus hela tiden ligger på andra länder. Vi borde börja analysera vårt eget beteénde lika mycket som andra länders och kulturer.

Sedan så är ju det en sjuk hets över våra stackars vargar och björnar. Välkommen till verkligenheten människor...det finns faktiskt djur ute i naturen om ni ska vitsas där. Och ja, de har lika stor rätt som du själv att vara där. Björnstammen har visserligen vuxit, men det har banne mig inte vargarna. Som det låter på vissa så finns det en miljon vargar som äter småbarn och bedriver etnisk rensning på alla landets boskapsdjur. Populationen är väl snarare runt 100 eller något?

Kort blogginlägg, men diskutabelt ämne. Kul! :)

/Johan

Bloggerskan sa...

Hehe,
Kul med många inlägg! :)

När det gäller vargen så är jag ju från stan (Karlstad) och av uppfattningen att de från landet (norra Värmland och Dalarna) endera är hysteriska eller försöker blanda bort korten. Det senare t ex när man egentligen oroar sig för att vargen konkurrerar om samma byte som man själv, men försöker få det till att man är orolig för sina barn...

När rev vargen senast ett barn, eller en människa, i Sverige?

Nä, skall man ge sig på några för att de är farliga så inte är det vargarna, utan snarare tvåbenta figurer som lurar i buskarna (eller i hemmen).

Intressant också, Johan, med mer info om gladiatorer. Jag själv hämtar väl min kunskap från filmer som Gladiator och Ben Hur typ... ;)

Nora sa...

Helt enig med deg, Sara! Helt tragisk og unødvendig ting å gjøre, føler ikke at det kan kalles sport en gang, for jeg ser ikke hva som er sportsånden i å drepe ett forsvarsløst dyr.

-Nora / Val ^^